I litteraturen finns exempel på psykiater-/ förskrivarledda modeller för att stödja nedtrappning som kan vara av intresse för vidare läsning om en terapeut har en möjlighet att föreslå detta i en tvärprofessionell arbetsgrupp. Nedan några av de mest användbara:

6.2.1 Breggins “personcentrerade samarbetsmetod” för psykiatrisk vård

Denna modell har utvecklats av den amerikanska psykiatern Peter Breggin. Det är en modell för förskrivare som arbetar med klienter i psykiatrisk öppenvård i USA. Den bygger på grundläggande principerna för att arbeta i en empatisk relation, att kommunicera information öppet och ärligt och främja självbestämmande och autonomi samt respekt för klientens synpunkt, önskemål och behov.3 Även om metoden kan användas i alla fall där en person kan behöva mer stöd än som kan ges i en en-till-en-relation (med en förskrivare eller terapeut) föreslås det att detta tillvägagångssätt kan vara särskilt användbart när man arbetar med “sårbara” klienter, till exempel:

• Vuxna som är beroende av andra, som sina föräldrar eller myndigheter.
• Vuxna som är allvarligt funktionsnedsatta, känslomässigt eller kognitivt.
• Vuxna som rutinmässigt får psykofarmaka förskrivna.3

6.2.2 Fava och Belaises (2018) Den tredimensionella-modellen6

Denna modell för psykoterapeutisk hantering av nedtrappning av antidepressiva utvecklades i Italien av psykiatrikerna, Gatti Fava och Guidi Belaise. Modellen förespråkar också ett teamsamarbete (t.ex. en psykiater som är utbildad i psykoterapi, en läkare och klinisk psykolog) för att stödja klientens nedtrappning av, i detta fall, av antidepressiva medel. De använde KBT som sin grundläggande terapeutiska modell och, liksom den redan beskrivna ”modellen för kombinerad kunskap”, fokuserade de på olika uppgifter som förberedelser före, under och efter nedtrappning.