Aldrig tidigare har psykofarmaka, såsom antidepressiva och antipsykotiska läkemedel, förskrivits i samma utsträckning som idag. Ungefär var fjärde vuxen i Storbritannien fick psykofarmaka utskrivet förra året. För ca 16 % handlade förskrivningen om antidepressiva läkemedel (2016-2017) (DHSC 2018)⁹. Den kraftiga ökningen av förskrivningarna (som i stort sett har fördubblats under de senaste 20 åren¹⁰) innebär att de flesta terapeuter idag arbetar med klienter som antingen tar eller har tagit psykofarmaka. Vissa personer kommer att rapportera att de upplever positiva effekter av att ta dessa förskrivna läkemedel och till och med beskriva effekterna som “livräddande”. Andra rapporterar inga positiva effekter och/eller biverkningar som är allvarliga och ofta utdragna. Oavsett vilka effekter som rapporteras tyder bevisen på att en stor andel människor kämpar för att minska eller sluta med sin förskrivna psykofarmaka. Hittills har bristen på sammanfattad evidens, information och utbildning utgjort ett växande problem för terapeuter som arbetar med klienter som upplever abstinensbesvär, oavsett metod eller arbetsplats.

Denna brist på kunskap och utbildning återspeglas även av en genomförd enkätundersökning i Storbritannien med ca 1 200 terapeuter, varav samtliga medlemmar i de största terapeutorganisationerna i Storbritannien. Medan 96,7 % av terapeuterna rapporterade att de för närvarande arbetade med minst en klient som tar psykofarmaka (t.ex. antidepressiva, ångestdämpande eller antipsykotika), rapporterade enbart 7,3 % att deras utbildning hade rustat dem ”mycket väl” inför frågor om nedtrappning och utsättning. Vidare rapporterade 42,5 % av terapeuterna att de kände sig osäkra på var de kunde hitta lämplig information (eller etisk och professionell vägledning) kring hur man kunde arbeta terapeutiskt med människor som tar eller trappar ner psykofarmaka. Denna brist på stöd, utbildning och information kan förklara varför 93,1 % av terapeuterna i studien rapporterade att de skulle se det som ”användbart” eller ”mycket användbart” med en professionell guide för att höja sin kompetens och självsäkerhet i mötet med klienter som tar eller trappar ner psykofarmaka.

Det är därför viktigt att terapeuter kan svara upp mot det ökande behovet av vägledning och hjälp till klienter som antingen tar eller trappar ner psykofarmaka. Denna guide försöker erbjuda sådant stöd på två olika sätt:

För det första syftar guiden till att fördjupa terapeuters kunskap om och reflektioner över att arbeta med nämnda gruppen av klienter. Den evidens som granskats inför denna guide innebär att terapeuter kommer att ha tillgång till en aktuell sammanfattning av huvudeffekter, negativa konsekvenser och möjliga abstinensreaktioner för var och en av grupperna av psykiatriska läkemedel. Med hjälp av denna kunskap vill guiden stödja terapeuter i samtalen med sina klienter (och när lämpligt med förskrivande läkare) samt i identifieringen av och arbetet med psykiatriska läkemedlens möjliga effekter på den terapeutiska processen.

För det andra inbjuder guiden terapeuter till att bekanta sig med kärnfrågorna kring de psykiatriska läkemedlens roll i den terapeutiska processen. Många terapeuter föredrar att inte prata om sina klienters relation till psykiatriska läkemedel, utan överlåter dessa frågor till förskrivande läkare. Detta förhållningssätt kan ha sin grund i oron att navigera mellan olika åsikter om psykiatriska läkemedel, att inte ha tillräcklig kunskap att engagera andra yrkesgrupper i processen, eller osäkerhet att hantera gränssnitten för sin professionella kompetens och roll. Även om guiden håller med om att det inte är terapeutens roll att uppmana klienten att ta, fortsätta eller trappa ner psykiatriska läkemedel, eller att bestämma om och när detta ska ske för vilka läkemedel, uppmuntrar den aktivt terapeuter att stödja sina klienter i de beslut som dessa fattar med sina förskrivande läkare. Guiden uppmuntrar terapeuterna också till att engagera sig i andra professionellas perspektiv samt respektera de distinkta och viktiga bidrag som terapeuter kan erbjuda i klienternas nedtrappning av psykiatriska läkemedel. Slutligen är det också viktigt att notera att denna guide inte syftar till att störa eller kommentera de befintliga riktlinjerna som används av läkare som, utöver psykologiska terapier, rekommenderar psykiatriska läkemedel för olika psykiska tillstånd. Det är också viktigt att notera att gällande riktlinjer och behandlingsrekommendationer uppdateras regelbundet utifrån nya debatter, diskussioner, intressen och ny vetenskaplig evidens. Till exempel håller, i skrivande stund, riktlinjerna för behandling av depression (CG90) att ses över som ett resultat av kritik från flera remissinstanser, däribland många terapeutorganisationer.