Efter en tid, när du mår bra eller när psykofarmaka ger dåliga verkningar så är det aktuellt med att sluta medicinera. Psykofarmaka påverkar nerverna och hjärnan och när de tas bort, sättas ut som man säger, så betyder detta en förändring för hjärnan. Det kan då uppstå negativa effekter som gör att patienten blir sämre igen, så kallade utsättningsreaktioner, abstinensreaktioner. Det kan även vara så svåra utsättningsreaktioner så att det nästan blir omöjligt att sluta. Detta kallas ibland för fysiskt beroende.
Känsligheten för utsättningsreaktioner är olika för olika psykofarmaka och för olika personer, men det beräknas nu till exempel att cirka en fjärdedel av de patienter som får så kallade antidepressiva psykofarmaka får maximalt svåra utsättningsreaktioner och att de därmed är fysiskt beroende.
Det kan behövas en mycket långsam och försiktig utsättning av psykofarmaka, framför allt mot slutet och din läkare bör kunna hjälpa dig med detta. Om din ordinarie läkare inte ge dig hjälp med detta så kan du kräva att en specialist på utsättning kopplas in eftersom det ibland kan vara mycket svårt och ta lång tid. Kvarstående besvär som sämre minne, koncentrationsförmåga, psykisk överkänslighet och sämre sexualitet kan ibland kvarstå något eller några år efter utsättningen.
Ofta behövs det även ett samtalsstöd som hjälp att avsluta medicineringen med psykofarmaka. Det förekommer även att upplevelser som varit bortträngda dyker upp i medvetandet igen när psykofarmaka blir utsatt och då kan de behöva bli bearbetade. Det är av stort värde att ha en liten grupp närstående som kan följa vad som händer och ge behövligt stöd, både till dig men även i kontakt med vården. För att följa vad som händer under utsättningen av psykofarmaka behövs checklistan som prickas av regelbundet. Utsättningsreaktioner bör anmälas som misstänkta biverkningar.
