Psykofarmaka påverkar nerverna och hjärnan och när de tas bort, sättas ut som man säger, så betyder detta en förändring för hjärnan. Det kan då uppstå negativa effekter som gör att patienten blir sämre igen, så kallade utsättningsreaktioner/abstinensreaktioner. Det kan även vara så svåra utsättningsreaktioner/abstinensreaktioner så att det nästan blir omöjligt att sluta. Detta kallas ibland för fysiskt beroende.

Känsligheten för utsättningsreaktioner är olika för olika psykofarmaka och för olika personer, men det beräknas nu till exempel att cirka en fjärdedel av de patienter som får så kallade antidepressiva psykofarmaka får maximalt svåra utsättningsreaktioner och att de därmed är fysiskt beroende.

Det kan behövas en mycket långsam och försiktig utsättning av psykofarmaka, speciellt på slutet och din läkare bör kunna hjälpa dig med detta.  Utsättningsreaktionerna/abstinensreaktionerna kommer dels akut under och efter utsättningen men även lång tid efter, så kallad Post-Akut Abstinens (PAA) Dessa sena reaktioner kan komma och gå och utmärks ofta av en plågsam överkänslighet för både   yttre sinnesintryck och  inre intryck som tankar, minnen och känslor. Det kan även komma perioder med nytillkomna självmordstankar. Sexuell funktionsnedsättning kan vara ett problem långt efter att medicinering har upphört.

Ibland behövs det även ett samtalsstöd som hjälp att avsluta medicineringen med psykofarmaka. Det förekommer även att upplevelser som varit borträngda dyker upp i medvetandet igen när  psykofarmaka blir utsatt och då kan de behöva tas om hand.  Det är av stort värde att ha en liten grupp närstående som kan följa vad som händer och ge behövligt stöd, både till dig men även i kontakt med vården.

För att följa vad som händer under utsättningen av psykofarmaka behövs checklistan som prickas av regelbundet. Allvarliga utsättningsreaktioner bör anmälas som misstänkta biverkningar.